Göteborgsposten – 16 juli 1861, sida 1

hvilka Atlantiska hafvets vågor rusa in i Mexicanska viken. Dessa öar resa sig upp ur hafvet ech höja sig upp till skyarne, der de dölja sina hvitklädds bergsspetsar. På deras sidor råder den yPPigaste vegetation, ända till den zon, der de mörka skogarne börja: nära deras stränder ser man sockerplantagerna, med deras fina grönska. Någo! högre upp ser man kaffebuskarne, hvilkas doftande blommor fylla luften med vällukter. Derpå kommer skogsregionen, hvars djups och dystra grönska öfvergår i blått, när man på långt afstånd betraktar: densamma. Ur de sekel: gamla trädens sköte resa sig höga bergspetsar a basalt och porfyr, grönklädda ända upp till spet: sen och krönta med stormdigra moln. Ljuset på denna förtrollande tafla utgöres a diamantglänsande kaskader, öfver hvilka tropiker. nas sol utgjuter sitt glänsande skimmer; ramer bildas af det azurblå, klara och genomskinlig: hafvet. Öarne i denna vackra arkipelag fördelas stora och små Antillerna. De stora äro Cuba Saint-Domingo, Porto-Rico och Jamaika. Af de små Antillerna eger England aderton Holland sex, Frankrike fem, Danmark tre oc Sverige en. Bland dessa för öfrigt, hvad histori ten angår, betydelselösa öar, finnes likväl en som visserligen är af de i Europa minst kända