De italienska färhållandena och Napoleon. (Efter ett bref från Turin till Times). Italienarnes glädje ötver franska regeringens erkännande at deras konung förminskas betydligt genom de underrättelser, som de dagligen få emottaga ifrån de södra provinserna af sitt land. Stråtrötfverierna äro 1 de neapolitanska och romerska provinserna ett ondt af gammalt datum, som aldrig blitvit fullkomligt botadt, om det än emellanåt hållit sig mera undanskymdt. Påfvens och bourbonernas regeringar bemödade sig att dölja det samt förnekade tillochmed djerfi dess tillvaro, men lyckades aldrig, och försökte älven sällan att helt och hället utrota det. Att denna ingrodda landsplåga, som endast skall kunna ge vika för en frisinnad och vaksam regerings ansträngningar, skulle utbryta med fördubblad häftighet etter den stora politiska krisen. och i högsta grad lägga hinder i vär gen för de nyinsatta styresmännens bemödanden är intet annat, än hvad alla förnuftiga personer måste finna naturligt och hvad alla klarsynta personer måste hafva förutsett. Det närvarande är en oundviklig följd af det förflutna.