Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 2

— Då jag i går sökte genomtränga kryssarnes linie, blef jag varse en vacker och smäcker engelsk korvett, som riktigt dansade fram på vågen och visade näsorna på sina tolf kanoner, hvilka stucko fram ur de rödmålade styckegluggarne. Korvetten höll kurs på Kingstown, jag vill svära derpå. Det vore mat för en korsar! Icke sannt, min löjtnant? Charles öppnade sina armar och tryckte Mabhurec till sitt bröst. — Du har gissat ut mig, mumlade han. Mahurec tog ett språng tillbaka och gjorde i luften ett entrechat, värdigt en prisbelönt dansmästare. — För fan! utropade han. Nu skall det bli lif utaf. Ned med engelsmännen! Eld öfverallt! Och så äntring. Det är sagdt, min löjtnant. Må flaggan utveckla för vinden sin hvita duk eller en tricolor, det är likväl Frankrikes flagga och vi skola hissa henne upp i masten ofvanför det sönderslitna engelska korset! Vi skola taga dem! Vi skola skjuta och slåss! Ah, Mahurec minnes ännu sin ed! Jag skall ofvanpå hela verlden! Se det är värdigt Sjögastarnes konung — Du är då färdig? Du följer mig? — Till verldens ände! Charles gaf Mahurec ett tecken att följa honom.