Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 2

till Frankrike, skall, innan han ännu med sin fot berör sitt fosterlands jord, hafva skaffat sig ett lysande namn, hvarom ryktet skall hafva föregått honom ... Han skall ej längre vara adelsman genom sina förfäder, utan tillfölje af sina egna handlingar och bedrifter! För att kunna uppsöka, blotta och straffa sina fiender, måste han ha guld och makt. Han skall ega rikedomen och styrkan!... Mahurec! den horisonten, som öppnar sig framför mig, är full af faror, men den kan ännu bli glänsande genom lycka, ära och hopp. Nej, Blanche har icke glömt mig; Blanche har icke kunnat tro mig vara brottslig! Jag skall återfinna henne, Mahurec! Jag skall återgifva henne lyckan och hämnas för allt hvad hon lidit! Blanche skall blifva min maka och Låtonore min syster ... Jag skall hämnas dem båda, jag skall hämnas Henri! Frankrike är i krig med England... och Mabhurec, innan jag var adelsman, var jag fransman... Nåväl, jag skall utföra allt hvad jag sagt, jag svär dig det, om icke någon engelsk kula stannar mig på min väg. Förstår du mig? Mabhurec hade långsamt rest sig upp och närmat sig den unge mannen, liksom hänförd af hans ord. Ilans manliga ansigte afspeglade en djup rörelse: hans ögon glänste som glödande kol. Vid Charles sista ord fattade han dennes händer, sägande med genomträngande stämma: