Göteborgsposten – 13 juli 1861, sida 2

upprepade Charles med konvulsivisk glädje, jag kan återvända till mitt fådernesland, få återse mina vänner, uppsöka de fiender som gjort mig så ondt, och slutligen hämnas för allt hvad jag lidit? Jag kan få återse dem, om de ännu lefva, om detta barns sällsamma likhet verkligen skulle vara en nyck af slumpen! ... Förstår du, Mahuarec? ... Ah, hvarföre är icke Henri här hos 038? Charles steg härvid upp och började med stora steg gå af och an i hålan. — Vi skola resa, Mahurec! återtog han med beslutsam stämma. Vi skola resa! har jag icke redan sagt dig, att vi måste lemna SaintVincent? att hedern ljuder mig öfvergifva denna ö? Vi skola resa! men hör, Mahurec! hör, min gamle matros, min ende vän! ... Den, som för snart åtta år sedan lemnade Frankrike, kallade sig markis dHerbois! Han blef beröfvad sitt adelskap och sin grad inom armfåen, han blef af alla förklarad brottslig och af brottsdomstolen dömd såsom mördare och mordbrännare; konungen hade, af medlidande med honom, värdigats förändra hans straff till beständig landsflykt... Nåväl! markis dHerbois är död, ett oskyldigt offer för domrarnes irring och de anklagandes förfärliga uselhet! ... Hans namn är utstruket ur franska adelns gyllene bok, och existerar ej mera! Må det aldrig bli uttaladt!... Den, som återvänder