—— tt — OA ——LLs Han satte derefter barnet på sin secnigt venstra arm och visade honom med en ocfterhärmlig stolthet för Karaiberna, sägande : — Det är en bretagnare, en bretagnare hören j? se, sådan ser en bretagnare ut? Be. trakten honom, hvasa? det är inte ert rödskinn det intel Den hederlige sjögasten, hvars glädje svallade öfver i hvarje åtbörd, i hvarje ord, gungade på sina armar pojken, som hojtade af belåtenhet och förnöjelse. Men denna sällsamma scen, som blef verkligen rörande genom Mahurecs oförställda glädje afbröts hastigt genom en oväntad händelse. Mahurec hade gått bort med gossen till Charles. Denne sprang åt sidan och sade med gnisslande stämma : — För bort detta barn! för bort det! jag vill ej se det! Mahurec stannade förvånad. — Hvad? inföll han, som om han trodde sig hafva hört illa. — För bort gossen! upprepade Charles med ett slags raseri, för bort honom! hans åsyn göi mig ondt. Det låg i den ton, hvarmed dessa ord uttalades, någonting så befallande och qvalfullt, at Mahurec hastigt vände sig om och lemnade bar. net åt Morgonstjernan.