Göteborgsposten – 11 juli 1861, sida 2

ra herre, säg mig, är hon här, min mamma? jag är ju nu i andra verlden, icke sannt? Charles, Mahurec och Morgonstjernan vexlade en lång medlidsam blick, hvilken derefter riktades på den faderoch moderlösa. Illhäe förstod ej något af denna scen. Charles tog barnet åter i sina armar, men en snabb och smärtsam tanke ilade säkerligen genom hans själ, ty han stötte nu nästan tillbaka barnet och sade hårdt till det: — Och din far, hvar är han? — Pappa? .. . han är med mamma . .. deruppe ! — Också död? Barnet svarade icke, utan hade lutat sig till Morgonstjernan. — Dad! upprepade Charles. Om hon glömt mig, om hon har älskat en annan, om detta barn är hennes son, kan jag således ej ens mera hämnas min kränkta kärlek. O, de menniskorna! hvad skulle jag icke ha lidit för deras skull! Mahurec som förgäfves sökte intränga i den känsla, hvaraf hans löjtnant beherrskades, närmade sig nu i sin ordning till barnet. (Forts.)