Sjögastarnes Konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Prolog. De stannade flera gånger, för att hemta anden, uppmuntra hvarandra och komma öfverens. Man kunde ofta tro, att de skulle utmattade duka under, men de började lika ofta åter sin hårda och förfärliga kamp med hafvet. Det var omöjligt, att komma till dem. Korallskär reste sig öfverallt och bränningen skulle slitit dem till sig, om de sökt närma sig honom, samt ofelbarligen krossat dem mot klipporna. För att kunna uppnå den tillgängliga stranden, måste de först dubblera udden, som bildades af den platå, der Karaiberna stodo. Efter ofantliga ansträngningar hade de ändtligen lyckats deri. På andra sidan voro bränningarne ej så starka: faran var mindre, men ofantliga basaltblock, som sköto ut i hafvet, gjorde den likväl ännu stor. Karaiberna bade lemnat platån och skyndat ned) till stranden. Tio man kastade sig beslutsamt i vattnet, i det de höllo hvarandra i hand och bildade en lefvande kedja, som sträckte sig ) Forts. från N:o 149—155, 156—157,