Korrespondens från Norska gränsen Söndagen den 30 Juni var en löftesrik och minnesvärd dag för alla som äro nog fosterländskt sinnade att intressera sig för en närmare och naturligare anslutning mellan de båda brödralanden. Tidningarne hafva redan förkunnat ångfartyget Stora Lees tillvaro och bestämmelse att på sjön med samma namn underhålla förbindelsen mellan Sverige och Norge; återstår således endast att redogöra för det nya fartygets högtidliga invigning. Ofvanstående dag kl. 5 på morgonen skedde afresan från Lennartsfors, och gynnades under hela dagen af ett angenämt resväder. Efter att på flera ställen hafva upptagit passagerare anlöptes vid pass kl. 10 f. m. den norska stationen Tollsbyn, der de norska aktieegarne och åtskilliga andra norrmän kommo ombord. Derifrån styrdes kosan till det vid Stora Lees sydligaste ände belägna Vestra Ed, der en talrik menniskomassa var samlad att skåda den ovanliga tilldragelsen af en ångbåt vid dessa stränder. Flaggor med svenska och norska färger prydde bryggan, och från stranden saluterades med kanoner. Värden på stället, hr patron Ekström, inbjöd de närvarande att tömma ett glas i det gröna, och, sedan alla voro samlade kring den väldiga bålen, föreslog hr kommissionslandtmätaren H. Marin en välgångsskål för den nya ångbåten, och uttalade hela ortens tacksamhet för de män, som bidragit till företagets framgång, och önskade att de dånande rösterna från Lennartsfors och Hofreström ej längre förgäfves måtte behöfva anropa samtiden om att, i stället för hinder, få utgöra föreningslänkarne i den segelled som han hoppades inom kort skulle sammanbinda Norge med Wenern. Derefter föreslog hr prosten Schagerström en skål för H. M. Konungen. Denna skål dracks under fanfarer och lifliga hurrarop, hvaretter folksången afsjöngs. Hr löjtnant J. N. Lindhe föreslog skålen för norrmännen, och bad dem vara öfvertygade om, att de i vårt broderliga handslag samt i vår öppna blick, sannare och uttrycksfullare kunde läsa våra sympatier för dem än i några politiska haranger. Hr A. Wiel från Fredrikshald tackade i varma ordalag för skålen, hoppades på ett städse godt förhållande mellan de båda länderna, samt höjde sitt glas for det stolta och lyckliga Sverige med sina rika minnen och sin högt utvecklade industri. Hr löjtnant Lindhe tackade derefter fartygets verkställande direktör, brukspatron Bäärnhielm för hans sträfvande att gagna det allmänna, och serskildt för den möda han nedlagt vid fartygets utrustande, samt lyckönskade honom till den utmärkta framgång hans bemödanden i denna sak rönt. Sedan en skål för qvinnan blifvit tömd, uppträdde norrmannen hr löjtnant Dahl och tackade värden för hans alltid visade gästfrihet och välvilja. Snart kallade dock ångbåtens signalpipa de resande ombord och under stormande hurrarop från stranden ilade det ståtliga fartyget åter till sjös. Ombord herrskade den lifligaste sinnesstämning, och både svenskar och norrmän hade stora skäl att lyckönska hvarandra till det hjertliga förhållande, som rådde dem emellan, och till de ljusnande utsigterna