mörka massan af fregatten, öfver hvilken de höga vågorna slogo i raseri tillsammans. Det rysansväckande i denna förödelsens scen ökades af de våldsamma bränningarne, hvilka bildade mellan de hvarandra mötande vågorna en häftig kamp. Medan vildarne, glömska af sina egna olyckor, med giriga och förskräckta blickar följde detta fasansfulla drama, som upprullades vid deras fötter, tilltog stormen alltmera i våldsamhet, blixtarne slogo ned på alla puukter af ön, det strida regnet sänkte landet under vatten, vulkanen kokade och mullrade doft, och jorden skalf, som om den velat öppna sig och fylla sina hungriga inälfvor med hvad som fanns derofvanpå. Den, som ej närvarat vid en af dessa sublima och hemska taflor af naturens stora konvulsioner under eqvatorn, kan ej ens i drömmen göra sig en föreställning om hvad detta så stoartadt förfärande skådespel i verkligheten är. Vi sakna uttryck för att kunna gifva er en målning deraf. Man skulle behöfva uppfinna nya ord, för att kunna återgifva dessa scener, vid hvilkas beskrifvande vår penna stannar, yppande vår vanmakt. Det må vara oss nog att säga, att på dessa kuster anblicken af orkanens raseri förlamar äfven de djerfvaste och mest oförsagda, samt åstadkommer sådana retningar i hjernan,