Göteborgsposten – 9 juli 1861, sida 1

och flöde från det ställe, der de båda grenar. ne at elfven, nemligen den nya från Detterr och den äldre från Trollhättan, komme ati sammanträffa, eller från Torp och fram til Lilla Edet på en half mils längd, så våldsamt att all seglation omöjliggjordes. Några kostnadsberäkningar öfver nu uppräknade projekter har jag icke upprättat då det af de framlagda protiloch planritningarne samt öfriga här ofvan anmärkta förhållanden allt för tydligt synes, att kostnader och olägenheter vid såväl den ena som den andra rigtningen äro af den öfvervägande betydenhet, att intetdera af dessa förslag någonsin kan komma till uttförande. Sedan Herr OÖfversten sålunda bemött de tid efter annan framkastade förslager till vat tenreglering af Wenern och visat olämplighe: ten deraf, yttras vidare: Det återstår således endast att för We: nerns sänkning använda sjöns nuvarande ut. lopp. Detta är också utan allt tvifvel de naturliga med afseende både å kostnad ock andra förhållanden; och endast i den mår Göta elf kan beredas till afloppskanal för We: nerns öfverflödsvatten, i samma mån kunne denna sjös ölversvämningar mer eller mindre fullständigt förekommas. Härefter framställes och besvaras följande för ändamålet vigtiga hufvudfrågor: Kan sjör Wenerns flöden förekommas eller förmanskas genom utloppets förstoring, och detta utan att seglationsdjupet i sjön och i Göta elj blir otillräckligt? och: Kan Göta elfs flodbädd, utan skada för kanaler och vattenverk, och utan vidsträcktare öf versvämning af de vid elfvens stränder belägna egor och gårdar, emottaga och afleda allt det vatten som från Wenern vld dess högre flöden genom et vidgadt utlopp hastigt måste afgå, om ändamåle med regleringen skall ernås? Efter en fullständig behandling af dessa frågor, såväl i theoretiskt som praktiskt hän: seende, dervid öfverdirektör Hagströms å 1818 uppgjorda förslag i vissa delar åberopa: och vitsordas, synnerligast hvad sjön beträtfai i afseende å de derom förekommande hydrau liska beräkningar, samt med framläggande a sedermera gjorda observationer och beräknin gar såväl otver den qvantitet vatten, som un der sjön Wenerns olika vattenhöjder framrin ner genom Göta elf, som ock den vattenmängo samma sjö under sitt stigande till viss höja hvarje dygn insamlar, anför herr öfverster följande: Om det, efter hvad nu är anfördt i dett: för strandegarne utmed Wenern så vigtige ämne, blifvit ådagalagdt för det första, att nå gon annan väg för afledning afsjön Wenern ötverflödsvatten än genom Göta elf icke fin nes; för det andra, att en regleriog af sjön: ofversvämningar verkligen kan ske utan mehr för seglationen; för det tredje, att Göta el genom sektionsareornas eller atloppens utvidg ning vid Trollhättan, Åkerström och Lill: Edet icke utan seglatuioneus förstoring ka emottaga en större vattenmassa hädanetter ä! hvad den vid högsta vattenstånd hittills afledt och för det fjerde att flodbäddens utvidgning genom uppdämningar vid sistnämnde 3:ne fal i elfven icke heller är verkställbar med jem förelsevis antaglig kostnad; samt för det femte aut sjön Wenerns stigning vid tillfällen a ymnigare nederbörd, med bibehållande af Göt elf som segelled, icke kan förhindras, så åter står endast att söka beräkna: Till hvilken gra kunna Wenerns öfversvämningar nedsättas elle förminskas, om sjöns utlopp så förstoras, att Göt elf,) då flod i sjön inträffar, genast kan fylla till sina bräddar eller till 16 fots höjd, och så ledes afleda allt det vatten, som med beskaffenhe ten af dess flodbädd är förenligt och här föru blifvit kalkyleradt. Med ledning af de förut omrörde obser vationer och beräkningar i afseende å de qvantitet vatten Göta elf under olika förhål landen afbördar, som ock sjön Wenerns in samling af vatten, skulle: Resultaten af nu gjorda beräkningar öl ver 1860 års flöde, och verkningarne af et så vidgadt utlopp för sjön Wenerns afledning som at Göta elt kän emottagas vid dess hög sta horisont, således blifva följande: 1:0o Att sjön vid ett så ovanligt vattenflöde som inträffade år 1860, aldrig kan reglera