Göteborgsposten – 8 juli 1861, sida 2

Från Utlandet. Det är ett vigtigt faktum, och bör e Ilemnas ur sigte, att se, huru den rörelse dhvilken för närvarande pågår inom Euroras pollitiska lif, liksom med en elektrisk kedja samJmanhåller den landsträcka af vår verlsdel, som bebos af undertryckta och med främjmande folk annexerade nationer. Ibland arIbetar ej denna elektriska kedja, det är då diplomatien för en stund afbryter kontakten och med sina noter samt skriftvexlingar söker hejda den frihetens elektriska gnista, som fyller folkens sinne med ädel entusiasm och gifver fart åt de höga ideer, hvilka under tider at storm först bringas fram och klarna för det allmänna medvetandet, samt sedan, då lugn inträdt efter stormen, bearbetas till bestående former. Med här åsyftade landsträcka mena vi den, som sträcker sig från italienska halfön genom europeiska Turkiet, det slaviska Osterrike, Ungern och Polen. Uppstår en förändring till något bättre i endera af nämnde länder, straxt ilar den elektriska gnistan genom de andra samhällskropparne och skakar än mera vissa löst stående furstetroner. Det är alltjemt Italien, som går i spetsen för denna rörelse. Detta lands erkännande af Frankrike var en ny seger för italienarne och måste gifva ytterligare fart åt dessas entusiasm och enhetssträfvanden. Detta har äfven visat sig af Ricasolis tal i italienska deputerade kammaren, hvilket gitver det säkraste och mest otvifvelaktiga bevis på att Frankrike går hand i hand med Italien, skulle det äfven för Venetien gälla ett krig med Österrike. Visserligen har den franska regeringens ena halfofficiela organ, Patrie, skarpt klandrat Venetiens omnämnande af Ricasoli, såsom skolande omöjliggöra en kombination; men det må gerna antagas för säkert, att denne statsman ej kunnat yttra sig med sådan bestämdhet, om han icke varit säker om kejsar Napoleons planer och gillande. Af Patries anmärkning framgår dessutom än säkrare, att Ricasolis yttranden om Rom äro fullt öfverensstämmande med Tuilerieplaner, hvilka snart komma att högt uttalas. Angående romerska frågans lösning kan det derföre numera endast gälla tiden, och såsom den mest lämpliga betraktas påfvens väntade snara slut. Visserligen vill man veta, att påfven nu kommit på bättringsvägen, men från andra lika trovärdiga håll försäkras med bestämdhet, att läkarne uppgitvit allt hopp om påfvens vederfående, så att hans nuvarande konvalescens ej kan betraktas annorlunda än som en blott tilltällighet. Det nyväckta lifvet i Italien gaf genast fart åt det raska blodomloppet i Polen, der, såsom telegrafen berättat, nya oroligheter egt rum i Warsshau, å hvilken stads flera öppna platser riktiga militärläger åter upprättats. Jäsningen öfver hela landet är i stigande och skall gifva Ryssland svårt hufvudbry. Att denna rörelse skall falla Ungern väl på läppen, är naturligt, alldenstund den neutraliserar Rysslands förmåga, att nu som 1848 kunna sätta en damm mot frihetssträfvandena. I afseende på Ungern, har presidenten för riksråds-öfverhuset i Wien meddelat kejsarens svar till öfverbringarne af den ungerska adressen. Presidenten yttrade: Kejsaren har med beklagande erfarit ungerska landtdagens förhandlingar om hans herrskarerättigheter och de framkomna angreppen på hans lagliga och obestridliga rättigheter såsom Ungerns artfkonung, men han twror sig likväl deri mera se enskilda individers ögonblickliga villfarelse än ett uttryck af landtdagens sinnesstämning. Då dessa åsigter emellertid funnit plats i adressen, har kejsaren ansett det vara sin pligt, att försäkra sig om den vördnad och bögaktning, som man är skyldig hans person, och af detta skäl har adressen ej blifvit emottagen. Men då kejsaren önskar uttala sig alldeles oförbehållsamt om de särdeles vigliga frågor, som i adressen bragts till tals, så har han uppmanat den ungerska landtdagen, at framlemna adressen i en sådan form, att dess mottagande låter förena sig med kronans och hans ärftliga herrskarerättigheters värdighet, ! hvilken han städse skall beskydda mot hvarje anfall. Kejsarens fordringar lära gå ut på att titeln Nådigste herre förändras till Eders kejs. kongl. Majestät. I Uppgiften om det tilltänkta attentatet mot Garibaldis person bekräftar sig, och den, skändlige, som ville föröfva det ohyggJa TI rr ana oe ee oe