Göteborgsposten – 8 juli 1861, sida 1

— AA ETSEEESIER ERNER NOEN nn Hyddorna hade, oaktadt de vidtagna försigtrghetsmåtten, blifvit kullkastade och förstörda, maisskördarne rycktes bort och drefvos kring af stormhvirflarne, bananträden och palmerna rycktes upp från roten och söndersmulades, samt fördes långt bort. Luften var förmörkad af de många ämnen som slungats upp i densamma, De stackars karaiberna sågo under en enda sekund sina hyddor, planteringar och skördar förstörda, och orkanen, som förödde ön, lemnade jemväl bakom sig den dystra utsigten till en förfärande hungersnöd. Liksom hade det icke varit nog med dessa utbrott af haf och vind, brusto orkanmolnen på en gång lös öfver hela ön, och ett häftigt regn föll. Ett regn, som Europas innevånare icke kunna fatta, ett af dessa eqvatoriska regn, deri hvarje droppe faller med det hväsande ljudet af ett stort hagel. I samma ögonblick började åskan dåna och de fräsande blixtarne färgade hela himlen i brandrödt. De korsade hvarandra i alla riktningar, och slogo mot klipporna, under det den vulkan, som finnes midt på ön Saint-Vincent besvarade åskans dån med sina underjordiska rytanden. Hela ön darrade och skälfde på sin grund. Ett förfärligt jordskalf förstörde slutligen det som ännu icke kunnat nås af vinden och hafvet.