Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 2

— Nåväl! sade Mahurec enkelt, den dagen skola vi dö båda två! Charles tryckte mot sitt bröst den herkuliske sjögasten. — Du är det enda band, som ännu fäster mig vid lifvet! sade han med låg stämma. Derefter höjde han rösten och utropade: -— Det är afgjordt; vi resa i natt! I detsamma hördes ett strakt dån utanför, skri af fasa genomträngde luften, jorden skalf --.En stor orm slingrade sig liksom jagad af förskräckelse hastigt upp på den bädd af torra löf, vid hvilken Charles och Mahurec stodo orörliga. :