Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 2

När vi återfunnit t Skogsblomman, skola vi föra henne tillbaka till sin far, och sedan... — Sedan? frågade Mahurec, då hans löjtnant tystnade. — Sedan, återtog Charles, skola vi genomsöka Antillerna för att återfinna Henri, och om han är död, såsom jag tror ... Nå, Mahurec, vi skola säga hvarandra farväl! Du skall återvända till Frankrike . . . och du skall låta mig dö ensam på den amerikanska jorden! Mahurec hade stigit upp, hans darrande händer voro hopknäppta, och ett uttryck af bitter smärta afmålade sig i hans ansigte. — Då ... så... således, sade han med upprörd stämma, hvilken han sökte göra fast, säledes vill ni icke mera ha mig hos er, min löjtnant? ... Det är icke bra, det... Om den stackars Mahurec är er till besvär ...så säg det rentut ... Han tynger ej mycket på jorden! Tio famnar vatten ...äro ej svåra att finna. Charles tog Mahureces händer i sina. — Du har ej förstått mig! sade han djupt upprörd. — Fan! jag har förstått, att det skall komma en dag, då ni vill, att vi skola skiljas. — Det skall randas en dag, då jag skall vilja dö, Maburec!