Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 2

trän, hvaraf detta bestod, gåfvo i stället för låga snart en tjock rök. Luften var tung, ingen vindfläkt förmärktes i de omgifvande stora trädkronorna och i denna fullkomliga stiltje steg röken rakt upp utan någon lutning. Men när den kommit temligen högt upp, förlorade denna pelarne sin rakhet, böjde sig tvärt mot norr och jagades i denna riktning af de söderifrån kommande luftströmmarne. Illehiie kastade omkring sig, utan att säga ett ord, en blick på de omgifvande personerna, hvilka alla med den största uppmärksamhet följt detta sinnrika och likväl så enkla sätt att utröna luftströmmens riktning. Men äfven andra tecken angåfvo den nal: kande faran. Rökpelaren hade knappast böjt sig mot norr, förrän en plötslig revolution färmärktes bland djuren på ön. Riktiga moln af foglar, hvilka alltid bruks hålla sig högt uppe i luften, sänkte sig unde stort buller ned på vildarnes hyddor. Ofantligs fjädermöss, sådana som man endast ser unde; eqvatorn, fiskmåsar och hafstjädrar öfvergåfvc hafvet och togo sin tillflykt till de lägst sittande grenarne å tamarindmimosaoch bananträden Fem å sex fot långa ödlor, lika en krokodil, krä lade med svårighet fram ur klipporna och sökt en tillflykt i hyddan. Getter och antiloper kom