Göteborgsposten – 6 juli 1861, sida 1

dubbelbössa och nedsköt honom för detta in grepp i husfreden. Ofverstens ledsagare ned höggo ögonblickligen Johnson; men han be traktas nu i hela södern som en martyr och på flera orter derstädes har man beslutat at! uppresa monumenter till hans ära. Krigsskådeplatsen sträcker sig i en lång linie från Chesapeakeviken i öster till staden Missouri i vester och de förnämsta militäriska händelser, som tilldragit sig på densamma :i förra hälften at Juni månad, bestå hufvudsakligen deruti att sydstaternas förbund långt emot vestern, i Missouri, har försökt att vinna mark åt sig samt närmat sig nordens trupper, hvarvid äfven en sammandrabbning egt rum, under det att deras trupper ha måst draga sig något tillbaka i östern i Virginia. De hafva nemligen på denna punkt, för att icke blifva afskurna, sett sig tvungna att utrymma Harpers Ferry, som de förut bemäktigat sig, samt att samla sig längre mot sydost, med Virginias hutvudstad Richmond som sin medelpunkt. Dit hade sydförbundets president, mr Jefferson Davis, begifvit sig från Montgomery, sydförbundets hufvudstad, för att leda rörelserna. Unionens lagliga president, mr Lincoln, befinner sig i Washington och afståndet mellan de begge högsta styresmännen för de stridande deiarne af den förra Unionen är således blott omkring 25 sv. mil. Tillsvidare visar det sig således en viss framgång för norden, som wvill uppehålla unionen och återföra till densamma de stater, som skiljt sig derifrån. Man kan nemligen uppskattningsvis antaga, att de satt sig i besittning af en tolf mils bred landsträcka af Virginia. Men denna eröfring har icke varit utan att framkalla en viss förlägenhet för den segrande regeringen, isynnerhet hvad beträffar de fångar, som tagits, samt privat egendom. Denna förlägenhet härleder sig från den ståndpunkt, den intagit, och som endast åsyftar att återföra det lagliga, genom sydstaternas skiljsmessa upphätda förhållandet. Att utvexla krigsfångarne skulle vara att erkänna södern såsom en kriglörande makt, under det man endast vill betrakta dess medborgare som upprorsmäån; men att hänga eller skjuta alla långarne, såsom laghgen kunde ske med upprorsstiftare, finner man ätven betänkligt. Man bar derföre beslutat att vid tilltälle hänga endast de mest framstående samt att trigifva resten. Och likadana svårigheter ba uppstått I afseende å behandling af privat egendom samt slafvar, tillhörande personer, hvilka anslutit sig till södern. Så hade unionens trupper t. ex. under sitt framåtryckande i Virginia besatt godset Arlington, som anses vara värdt en million rdr och som tillhör general Lee, anförare för en af söderns armåkorpser; men Lincolns regering har emellertid icke vågat påtaga sig ansvaret att konfiskera detsamma, ehuru man antager att en sådan koniskation skulle bringa nästan alla Virginias sodsegare att falla till föga, — ty detta kan cke, utan att erkänna sodern som krigförande makt, ske i lagliga former annorlunda än efser stämning och process. Likaledes törs den cke frigifva de slafvar, som finnas i den eröfrade trakten, eller som flykta öfver till norlens trupper. I öfverensstämmelse med den bestående lagliga rätten, som man vill uppehålla, törs den icke i dem se annat än rörligt Rn— 0 Fr