Göteborgsposten – 5 juli 1861, sida 2

är den vilda racen till så mycken nytta; hon bade dessutom mer än bundrade gånger gjort den resa, som hon nu, fastän i annat ändamål, företog, och kunde derföre räkna på mera framgång i sitt forehafvande än den franske matrosen. Men dagar och veckor förrunno, och pirogen kom ej tillbaka sill Saint-Vincent. Då bemäktigades alla sinnen af en dödlig oro; hade Skogsblomman blifvit ett offer för engelsmännen, eller hade hon omkommit med dem, som åtföljde henne ? De röda Karaiberna tillbådo chefens äldsta dotter. Hvarje dag samlades de oroliga oct upprörda på stranden med blickarne forskande riktade utåt hafvet. Dertill kallade de svarta Karaiberna, midtunder denna oro, sina bröder til! vapen: engelsmännen hotade att angripa passen En månad förflöt under strider och mödor Oaktadt sin vilda kallblodighet kände Illehle dock sitt hjerta gripas af cn förfärlig smärta tillföljo af den ovisshet, hvari han sväfvade on sin älskade dotters öde. Morgonstjernan, som e vågade gifva sin smärta luft af fruktan att ök: sin fars och Charles, inneslöt inom sin själ all: de qval, som förtärde henne. (Forts.)