Göteborgsposten – 5 juli 1861, sida 1

Italien och Frankrike. (Efter Times). Tvenne svar hafva redan blifvit gjord på kejsar Napoleons erkännande at konunga riket Italien. 1 Turin har det blifvit emotta såsom fullbordandet af och inseglet på d löften som gåtvos år 1859; i Rom har de blitvit antastadt som en kränkmng at de hög tidliga förbindelser, som gjordes vid kriget början och den artiga tonen i hr Phouvenel sista not skall troligtvis icke afstyra likadan utgjutelser af ovilja från Spanien och Östei rike. Vi bry oss icke om att söka att före na med hvarandra dessa tvenne olika utseen den hos denna franska kejsarens vigtiga hand ling. Napoleon må sjelt söka att utreda dett: Som allvarliga och ointresserade önskare a välgång åt Ltalien hafva vi mindre att fast oss vid denna handlings törhållande till de förflutna än med dess betydelse tör tramtider Och betraktad i detta ljus måste den framst såsom en ytterligare, lycka lofvande hyllnin; åt grefve Cavours politik. Det var han sor genom en handling at ovanligt politiskt mo tog på sig ansvaret af att gora Europas skick ligaste och mest äregiriga furste till tempo rär skiljedomare ötver Italiens öde, 1 den fa sta förtröstan att bans lands inneboende styr ka, sedan den engång blifvit frigjord, skull visa sig vara allttor mäktig för att kunna hål las i ledband och stå under ett skyddsvälde Ifall han hade lefvat, skulle han kanske vit detta tillfälle i ett energiskt och lysande språl hafva framställt historien om den besynnerli ga föreningen mellan tvenne makter, hvilka RSA SSER RITA TNTRTDRE STATS AENES SEEERLEA e