Göteborgsposten – 2 juli 1861, sida 2

Det förtjusande barnet höjde ögonen mot himlen ; när hon sedan fällde sina ögonlock med de långa, silkeslena fransarne, föll en tår ned på hennes kopparfärgade kind. TIL. Charles. Då pirogen ifrån land lagt till vid den, i hvilken Mahurec befann sig, hoppade den person, som vi nyss infört på scenen, lätt från sin båt i den andra. — Nå? frågade han, vänd till Mahurec. — Ingenting, min löjtnant, svarade denne med en suck. -— Han j icke kunnat gå i land ? — Hvarken på Dominique, Saint-Lucie, Martinique eller Guadeloupe. Vi ha öfverallt påträffat de fördömda engelsmännen, hvilka ha ögonen öppna som skallerormar. Vi hade icke väl blifvit signalerade af deras utpost, förrän de började en skarp jagt. -— Således intet nytt? -—Intet, min löjtnant. — Och ni har ej sett något enda franskt fartyg ? (Forts.)