Göteborg d. 1 Juli 1861, Den förste Juli. I dag upphör Stadetullen; i dag tråder konventionen mellan Sverige och Danmark, angående ömsesidigt verkställande af domar, afkunnade i det andra riket, i laga kraft; från och med i dag höjer lånekontoren sin ränta till sex procent; från och med i dag får man skjuta gräsänder, hvaremot hummern blir fridlyst, och från i dag håller Göteborgs ensk. bank sitt kontor öppet endast mellan kl. 10 f. m. och 1 e. m. Hummerfisket. Hummern är från och med i dag fridlyst. Vi påminna derföre om innehållet af 38 8 i den af K. M:t fastställda fiskeristadgan af den 29 Juni 1859, så lydande: Den som under tiden från början af Juli till och med den 15 September idkar hummerfiske, böte från 5 till 20 rdr; och vare fångsten deirjemte förverkad. Till enahanda böter, Jemte varans förlust, är den förfallen, som under berörde tid till salu håller eller utbjuder hummer, hvilken såljaren icke kan styrka vara å lofgifven tid fångad. Teater. Vår teaterpublik har nu haft några riktiga högtidsattnar af konstnjutning, hvilka den ock vetat att värdera, så mycket mera som dylika sötebrödsdagar icke äro för oss hvardagsmat. I Onsdags gaf, såsom förut är nämndt, konstnärsparet Swartz, jemte fru Palm, en representation, hvilken visäkerligen litet hvar skulle velat se omigen, om så kunnat ske. I Fredags och i går ha de utmärkta artisterna från vår (vi säga med flit: vår, ty kongl. teatern är på visst sätt hela landets egendom, och borde alltid så betraktas) enda lyriska scen, m:illes Andree och Lublin, samt hrr Sandström, Willman och Richard, riktigt undfagnat oss med läckerheter, om en så materiel benämning får begagnas i konstsaker; dock, man kan ju vara gastronom äfven der — gourmander kunna vi ej bli, förrän kanske om bundrade år. Att husen varit för denna årstiden ovanligt och mycket goda lemmar bästa beviset på att man hört med nöje, stundom med förtjusning. Tyvärr återstå endast tvenne representationer, hvarefter sällskapet afreser till Kristiania. På töreställningen i morgon kommer derjemte en finne, violinspelaren Fabricius att låta höra ett nummer. Det må väl vara oss tillåtet, att här äfven hembära vår tacksägelse åt de personer, som under representationerna utfört de pensa, hvilka annars bruka tillkomma — en teaterorkester, något hvaraf vi tyvärr endast ega minnet och några hornblåsare qvar. Brobyggnaderna. Som kändt är afspärrades i början af förra månaden den brygga, som öfver Östra hamnkanalen sam-: manbinder Stora Södra hamngatan. Redan då uttalade vi vår förundran ötver att Drätselkommissionen ej gifvit trafikanterna någon. ersättning genom en provisionel träbro, så som skett vid Norra Stora hamngatan. Vi omnämnde äfven då att åtskilliga affärsmän, hvilkas rörelse lidit af afspärrningen, ingått till vederbörande med begäran att erhålla denna visserligen ej obilliga ersättning. Några dagar förgingo och Drätselkommissionen lät anskaffa en färja, hvilken mellan båda stränderna öfverförde trafikerande. Detta var dock något; men belåtenheten minskades betydligt då passagen öfver skulle betalas. De ofvannämnda affärsmännens skrifvelse gick emellertid sin sedvanliga gång mellan Drätselkommisionen, Magistraten och Borgerskapets Äldste med den förvånande skyndsamhet, att mande berättelsens klarhet, ty det är till Antil-.