hvad dess mening är och måste anses var samt huru de skilda förhållandena böra var beskaffade för att stå i öfverensstämmels med den; lagstiftaren och administratören åte ha att se till hurudan lagen bör och kan var samt huru den skall kunna fås att vara så dan som den bör. För juristen äro de be stående lagliga förhållandena högsta norme och ledningen, och han söker blott att i de ras djup och sanning uppfatta dessa förhål landens innersta mening; statsmannen dere mot bar ett högre mål, han har sina blicka tästade vid idealet och jemför de beståend förhållandena dermed samt ser efter, huru vid det kan realiseras och genom hvilka åtgärde de bestående lagliga forhållandena kunna brin gas i öfverensstämmelse dermed. Den förr betraktar verlden hufvudsakligast i ljuset a den uppfattning, som forntiden i de beståend förhållandena skänkt nutiden i arf; den sena re betraktar den åter i idealets belysning Statsmannen är derföre också omskapandet: ombildandets, de afgörande handlingarnes ma under det juristen är de löpande göromålens Dessa tvenne betraktelsesätt stå dock ick i någon nödvändig motsägelse med hvarandr utan harmoniera mycket väl med hvarandr: så länge det juridiska betraktelsesättet in skränker sig till det område der det hör hew ma, lagskipningens; men då man vill göra de gällande på det politiska området och sätt lagen och innehållet al det i laglig form ex sterande tillständet såsom högsta norm öfve det ideala målet, då råka dessa begge upp tattoingar i ohjelplig strid med hvarandra, oc ju mera man töljer den juridiska upplattnir gen dess mindre blir en fornuftig statsman naverksamhet möjlig. I afseende å de inr statstförhallandena inträffar dock vanligtvis me ra sällan en konflikt emellan dessa begge up fattningar. I nästan alla stater finnes det ir om det lagligen bestående förhållandet före skrifna former för törändringen af dessa föl hållanden; och så länge alla förändringar sor inträffa genomföras på denna lagliga väg, s uppstår åtminstone icke i formelt hänseend nägon konflikt emellan juristens och statsman nens betraktelsesätt. Men om en sådan för ändring icke har kunnat genomföras, eller alla handelser, åfven om det mojligtvis skull kunnat ske, icke har genomtörts på sträng laglig våg, d. v. s. då en revolution at et eller annat slag tilldragit sig, då råka dess begge betraktelsesätt 1 afgjord strid med hvar andra. For det juridiska betraktelsesättet ka en revolution aldrig bli annat än något obe rättigadt: den är en afvikelse från den stad gade lagliga ordningen lika säväl som en stöl eller någon annan dylik handling; för stats mannen blir den deremot berättigad eller obe rättigad alltefter som den förändring, den ha åstadkommit, har fört de bestående förhållan dena närmare idealet eller icke. På foljdern af att fastbänga vid det juridiska betraktelse sättet och göra det lagligen existerande til högsta norm för hvad som är berättigadt, h vi herrliga bevis i det löjliga beteendet ho ARR DR IEA VERA ga Ng ENE