skakningar, som upprörde staten, gjorde denna strafflöshet ännu säkrare och varaktigare. Hvad hade det blifvit af det barn, som undsluppit den förödelse, hvilken tillintetgjorde rådsherrens familj och hvars tillvaro skulle en dag bli för BamboulA ett öfver hans hufvud ständigt hängande Damoklessvärg. Detta barn, hr de Niorres sonson, som Saint-JSean hade räddat enhgt öfverenskommelse med sin husbonde, detta barn, som vi sett bortföras och hvilket var ende arftagaren till dessa ofantliga rikedomer, som grefve de Sommes efterfikat. Hvad hade det blifvit af den vackra Rosa, färgaren Bernards stackars barn. Hvad hade det blifvit af markis dHerbois och vicomte de Renneville, och deras trogne Mahurec? Hvad skulle det väl, midtunder revolutionsstormen, bli af rådsherren de Niorres niecer, Leonore och Blanche, hvilka gått i kloster, för att söka hjertats lugn och glömska af bekymren? Skulle väl den gudomliga rättvisan gifva sin helgd åt den menskliga rättvisans irring och låta så många djefvulska brott förbli ostraffade ? För detta, käre läsare, skola vi snart lemna en redogörelse, om ni vill ytterligare följa oss och med oss åse de stora dramer till sjös, som skulle bestänka Frankrikes kuster med blod och gifva glans åt dess vapen.