— Nåväl! Joachim här, som har en vacker handstil, skall sätta upp edra ansökningar. — Lefve fåderneslandet! skrek Augereau och de öfriga instämde. — Jag föredrager dessa rop framför dem vi hörde på kajen! sade artilleriofficeren och återtog sin gång. På bulevarden mötte löjtnanten och Talma ett vackert ekipage, i hvilket satt en ung, förnäm man, på hvilken skådespelaren helsade. — Hvem var det? frågade officeren. — En hvardagsgäst i foyern till ComedieFrangaise, svarade Talma, en vän till hertigen af Orlans, och en af de elegantaste ädlingar, som ännu icke lemnat Frankrikes jord: grefve de Sommes, som ärft hela den förmögenhet rådsherren de Niorres lemnade efter sig, sedan hans niecer vägrat mottaga den. Det är en lång historia, hvilken jag en dag skall berätta er om ni så önskar. De båda unga männen gingo vidare. Som läsaren finner, hade galerkonungen fullföljt sitt verk och alla hinder besegrats af honom. Grefve de Sommes förslösade dårhusmessigt sin rikedom, frukten af så många brott, och markisinnan dHorbignys räntor tjenade hennes värdige makes planer. Alla dessa menniskor njöto af en fullkomlig strafflöshet och de våldsamma