Göteborgsposten – 29 juni 1861, sida 1

det! sade de båda borgarena, hvilka började darra af fruktan. Danton gaf dem en till hälften vänskaplig till hälften hotande vink och fortsatte sin väg, följd af sina trenne kamrater. — Ah, min Gud! sade Gorain, i det han stödde sig mot Gervais arm ; den förbannade rådmansbefattningen, hvad bar den ej kostat mig för lidanden? — Ab, en id! inföll Gervais, om vi skulle bedja hr Danton låta utnämna oss til municipalitets-tjenstemän här i Paris. Det skulle vara ett talande bevis på vår entusiasm. — Ni har rätt min vän! Vi gå i qväll till klubben och skola då begära denna gunst. Om hr Danton behöfver penningar, skall jag låna honom ... han är redan förut skyldig mig ... på det sättet skola vi vara i skydd för alla angifvelser. Danton och hans vänner närmade sig Chatelet. En ofantlig menniskomassa stod samlad på kajen och stängde vägen oaktadt nationalgardets försök att hålla den ren. Den stojande hopen fordrade under hemska skri markis de Favras hufvud; den olyckliges process var nemligen just då anhängiggjord. Midtibland dem, som skreko högst, såg man en högvext, rikt klädd man, hvilken tycktes upp