Göteborgsposten – 28 juni 1861, sida 2

Epilog. En dag i Paris år 1790, En af de första dagarne i januari månad år 1790, således fem år efter de händelser, för hvilka vi redogjort, stod cn ung man af mager kroppsbyggnad, klädd som artillerilöjtnant, framför stora porten till Fuilerierna, samma port, som förer till Carruselplatsen. Klockan hade nyss slagit tio på morgonen och den unge militären hade sedan några ögonblick tillbaka, tyst och orörlig, öfverlemnat sig åt de djupa drömmar, som tycktes upptaga honom, då en några år äldre person, som var klädd med en helt artistisk nonchalance, kom fram på platsen och vid åsynen af artillerilöjtnanten gaf till ett gladt utrop samt närmade sig intill honom. — Hvad står ni der och tittar på? frågade han med en tragiskt-komisk ton. Den unge officeren spratt till och vände sig om, som om han väckts upp ur en djup sömn. — Talma! sade han. — Ja, just jag, min vän. Hvilken lycklig slump har fört er till Paris? Jag trodde er vara i Valence. — Jag är här endast på besök, svarade artilleriofficeren. Men apropå jag får göra er min