Göteborgsposten – 28 juni 1861, sida 2

En nyfiken folkhop trängdes kring en karl som stod uppe på ett bord och talade under mängdens lifliga bifall, med ytterlig häftighet mot bofvets trolöshet, adelns högfärd, de rikes girighet och lagstiftarnes lättja. Han uppeldade sina åhörares passioner med stolta, djerfva och hänförande ord. Officeren och Talma blandade sig med i hopen. — Bravo, Danton! skrek Talma, då talaren, sedan han slutat sin oration, hoppade ned på marken under bifallsrop från några och hädelser från andra. — Danton! upprepade officeren. -— Ja, den forne advokaten, numera presidenten för Cordeliers-klubben. Kom, så skall jag presentera er för hvarandra. — Ah! inföll artillerilöjtnanten, vi ha förr en gång rest tillsammans till Versailles . — Ja, sade Danton, som tryckt Talmas hand, jag kommer nu mycket väl ihåg det, fastän det redan är längesedan. Vi åkte i en omnibus Det var vid samma tid som man talade så mycket om den stackars Bernard och de båda sjöofficerarne, hvilka begått så många brott. (Forts.)