En resa till den stora kinesiska muren. (Efter ett bref till Times at E. B. Fonblanque). Åtfoljd af mr Dick, en i kinesiska språket och litteraturen väl bevandrad lärd, som är anställd som tolk vid det engelska kommissariatet, begaf jag mig d. 18 Mars från Tientsin. Etter tre dagars ridt genom ett så ointressant land som det väl är möjligt att förestvälla sig, fingo vi i sigte den vackra och fasta mur, hvilken omsluter den spridda massa a! ruiner och orenlighet, som kallas för Peking. Kinesiska byar äro äfven i bästa fall a! ett ödsligt och smutsigt utseende, men i denna trakt, der krigets hundar så nyligen varit lössläppta, fanns det något öfvervaldigande :i det elände och den tröstlöshet som låg utbredd öfver landskapet. Har ett förkrossande förtryck och långt lidande gjort den kinesiska landtmannen död för all känsla af oförrätt? Eller har han en kristen känsla af forsonlighet mot sina fiender, som rättrogna pre ster knappt skulle kunna tilltro hedningar? Jag kan icke utreda det, men jag måste erkänna det, att någonting liknande en känsla af skam kom öfver mig, då vi tvenne ensamna, obeväpnade främlingar passerade genom hopar af män, qvinnor och barn, som stodo vid ruinerna af deras förstörda hem och i bland sina törskingrade husgudar, utan att vi möttes af en enda vredgad blick eller åtbörd,