Göteborgsposten – 28 juni 1861, sida 1

låta sig i en dylik strid. Tror du väl då, att en mäktig koloss kan anfallas af en sådan pygmå som du? Tror du, att jag kunnat glömma taga mina försigtighetsmått ? Underkasta dig, Bamboulå, ty du tillhör mig. Du tillhör mig och kan ej undslippa! Jag kan ej sjelf angifva dig, säger du? det är sannt, men du är icke mera i skydd för lagen för det. Det finnes en man, som förr sett dig i Brest, som träffat dig i Paris, som varit nära att känna igen dig och hvars ögon skulle kunna öppnas genom ett enda ord. — En man! upprepade Bamboula. — Ja. — Hvem då? — Helt enkelt Mahurec, och om du vill veta sanningen, så skall jag tillstå att jag icke dödade honom i hotel de Niorres trädgård om natten då hotellet brann upp, just derföre att han en dag kan angifva dig inför rätten, då han får känna igen dig. Förstår du? Bamboulå såg åter på den beräknande brottslingen. — Men om jag en dag blir arresterad, sade han, så skall jag på samma gång äfven angifva dig. Camparini log. — Galerkonungens välde, sade han, är fastare än du tror, och samma dag du blir arresterad, skall du dö, innan du kunnat tala. Gör