Göteborgsposten – 27 juni 1861, sida 2

— Inga, det medger jag, svarade galerkonungen. — Och du glömmer, tror jag, att de förbindelser, jag vetat skaffa mig, skulle vara mig till stor nytta i händelse af ett anfall. — Jag glömmer ej heller det. -Hvad förmår du väl då emot mig? — Tvenne mycket enkla saker: å ena sidan hindra din förening med markisinnan, och å den andra beröfva dig arfvet efter Niorres. —Du kan detta! utbrast grefven. — Ja. — Bah, det tror jag icke. — Vill du ha bevis? — Ja. Galerkonungen sträckte åter ut sig på divanen och återtog sin nonchalanta ställning. — För att giftå dig med markisinnan, sade han, måste hon hafva mitt tysta bifall till denna förening och detta bifall kan jag vägra att lemna. — Det skall man ej bry sig om! sade grefven, hvars vrede började gifva sig luft oaktadt det lugn han låtsade. — Man måste, och af det enkla skälet, att markisinnan redan begått tvegifte, och att det beror på mig att draga henne till ansvar derför. (Forts.)