X —————R— sin interlokutör. Denne genomögnade och återlemnade dem. -— Godt! sade han. — Sedan de Niorres aflidit, återtog grefven, och hans båda niecer afstått från sitt arf, tillfaller förmögenheten konungen efter tvenne års förlopp. Vi låta aderton månader förflyta, för att gifva händelserna tid att bli glömda, sedan infinner sig madonnans erkände son och inträder med sina papper i hand i besittning af all den rikedom ban reklamerar och hvilken ingen kan göra honom stridig. Är det icke så? — Jo, alldeles, svarade galerkonungen, och detta är så mycket bättre som afsägelsen af arfvet mycket bör föredragas de båda unga flickornas död, derföre att denna död skulle ha föranledt nya efterforskningar och vi ej mera skulle ha de båda sjöofficerarne tillhands, för att tjena som bulvaner. Det finnes blott en fara. 0 Hvilken då? — Om någon af de båda niecerna skulle tröttna vid klostret, gå ur detsamma och gifta sig, samt hennes make af någon anledning tillintetgöra afsägelseakten. — Man skall vaka öfver att något sådant icke kommer att inträffa. — Godt; men det finnes måhända äfven en annan fara. — Det kan jag ej se.