nads slut. Från Utlandet. Enligt den halfofficiela turinertidninger Opinione, skulle italienska regeringens sval på Frankrikes note angående konungariket Italiens erkännande atgå till Paris den 21 Juni. Garibaldis uti italienska deputerade kammaren inlemnade motion angående nationalbeväpningen, som med några modifikationener gillats af ministören, har nu varit under diskussion inom deputerade kammaren. Signor Petrucelli opponerade sig mot billen. Han protesterade mot att fransmännen skulle fort. farande hålla Rom besatt, emedan ockupation vore stridande mot non-interventionsprincipen och kunde anses såsom kränkning mot Italien. Detta tal framkallade stor rörelse bland de församlade och signor Petrucelli återkallades till ordningen af presidenten. Wienertidningarne för i dag påstå att ministerrådet beslutat, det ungerska riksdagens adress icke skall bli mottagen, och att municipalitetet i Pesth skall upplösas. Kejsarinnan skall afresa till Corfu, emedan hennes helsa blifvit mera oroande än törut. Från Petersburg skrifves under den 19 d:s, att bonduppror till d. 30 Maj egt rum i 141 af Podoliens landtdistrikter med en befolkning af 71,000 menniskor. Oroligheterna, tillägger nämnde tidning, härrörde likväl endast från missförstånd och ordningen ble återupprättad, sedan åtskilliga nya forordningar utkommit. I Amerika fortfar oviljan mot England och dettas politik, hvilken allmänt antages vara mest gynsam för sydförbundet och man talar i alla kretsar endast derom. Man tror allmänt, att sydförbundets kapare skola kunna sälja sina uppbringade fartyg och dessas laster i engelska hamnar. Detta har förorsakat en högst fientlig stämning mot England inom unionen. Senare Post. Man är i Wien mycket bekymrad öfver det nu rådande goda förståndet mellan Italien och Frankrike. Förbittringen har gifvit sig luft emot österrikiske gesandten i Paris, furst Richard Metternich, som står i stor gunst vid franska hofvet, och af hvars sträfvanden man följaktligen väntat sig något. Han törklaras vara en angenäm sällskapskarl, en bonvivant, men icke heller någonting annat. Man märker tydligt, att om den romerska frågan än lägges åt sidan tillsvidare, är gömdt dock icke glömdt, utan skall vid första gynnande tillfalle åter komma i dagen. Såsom sådant betecknas påfven Pius IX:s död. Man vill i Wien veta, att påfvens läkare stå i Frankrikes sold, att de alltjemt afgifva rapport om hans helighets helsotillstånd och att man har visshet om hans nära förestående slut. Att mycket talar för riktigheten af dessa påståenden, kan ej nekas, och man kan derföre lätt förstå, att djup misstämning råder vid hofvet i Wien, som gjort allt möjligt, för att förekomma Frankrikes erkännande af Italien, isynnerhet som man nu vet, att franska diplomatien icke allenast i Petersburg, utan äfven i Berlin utvecklar stor verksamhet, för att förmå Ryssland och Preussen till att följa Frankrikes exempel. Af Ryssland väntar man sig intet motstånd, men för Preussens del tröstar man sig med konung Wilhelms fasthet, hvilken hr von Schleinitz, enligt hvad ryktet berättar, söker rygga. I Paris har Miresska processen åter förevarit, d. 19:de, och blifvit uppskjuten. En talrik menniskomassa hade infunnit sig, för att från gallerierna athöra rättegången. Mirös gick i svart frack och prydd med hederslegilonen genom åskådarehopen. Många sträckte sina händer emot honom. Han såg mycket lugn ut och log; han tycktes äfven vara mycket mindre angripen än första gången. Han bar under armen en tjock portfölj. Bakom