Göteborgsposten – 25 juni 1861, sida 1

hustru är i en dödande oro; han har ej varit hemma sedan i går, och... — Ah, hr Danton! utropade Michel, som såg advokaten nälkas. Ilan kommer från Chäåtelet, så att vi kunna få vetal... Alla närmade sig mot advokaten. Danton banade sig väg genom folkhopen, åtföljd af kirurgen Marat, hvars ansigte uttryckte ett slags vild glädje. Frågorna haglade öfver advokaten innan han ännu hunnit öppna munnen. — Domrarne öfverlågga, sade han. Ingenting är ännu afgjordt, men inom en half timme skall domen vara fälld. — Blifva de förklarade skyldiga? frågade Michel. — Parbleu! svarade Marat, tror ni, att de skola undslippa lagens arm, derföre att de äro adelsmän ? — De skulle kunna vara oskyldiga! Kirurgen hvisslade ironiskt. — Har ni sett dem, frågade m:me Lefebvre Danton. —Ja, svarade denne. — Och huru se de ut? — De äro sig lika. Lugna. — Tala de? — De fortfara att iakttaga en oinskränkt tystnad, hvilken skulle störta dem, om de icke