mm NÖNnNnNnnöuoöo OO OO X X Hm nÄuncgc Ten löjtnanter och just då han står färdig att erhålla nåd för dem, står han dum som en abborre. Ah! om det vore jag! — Har Mahurec icke återsett amiralen ? — Nej. Han skyndade till Versailles i dag morse, för att söka träffa honom och få åter tala med konungen, men det blir ej annorlunda än första gången, det skall vara förlorad möda. — När allt kommer omkring, sade Michel, skola dHerbois och de Renneville kanske icke bli fällda. En stilla tystnad mottog denna förmodan, som ingen trodde verkställbar. Hvar och en ansåg de båda unga männen brottsliga. I detsamma förmärktes en lätt rörelse i en grupp och tvenne nya personager stannade nära intill den, som bildats af m:me Lefebvre och hennes bekanta. Dessa tvenne, som båda voro klädda i sorgdrägt, voro hr Gervais och Jean, färgargossen. Gervais var blek och såg orolig ut. Jean hade rödgråtna ögon och äfven marmorbleka kinder. M:me Lefebvre utstötte en djup suck vid åÅsynen af dessa båda. (Forts.)