beskedlige sjögasten har väl inför Hans Majestät alldeles tappat bort hufvudet och, istället för att helt enkelt berätta förhållandet, varit stum som en fisk! Jag känner honom! inföll en glädtig stämma. — Ahl hr Joachim! utropade mamma Lefebvre, då hon fick se den nyligen värfvade soldaten taga plats i gruppen. — Just jag, madame Lefebvre, och jag kommer, för att taga den ifrågavarande sjömannen i försvar. Ni säger att han i konung Ludvig XVI:s närvaro skulle ha alldeles förlorat målet ? — Det är han sjelf, söm tillstått det för mig. När amiralen förde Mahurec inför konungen, tycktes han ha sett sex millioner vaxljus och hans tunga klibbade sig fast vid gommen. — Och amiralen talade icke för honom? sade Augereau. — Jo; men det var icke detsamma. Mahurec skulle ha sagt mycket mera, om han kunnat återfå målet. Det tyckes slutligen som om konungen tagit väl emot honom, och sedan kört honom på dörren. — Den stackars gossen! tillade Lefebvre, han såg i går afton alldeles tröstlös ut. — Han hade skäl dertill: han tillbedjer sina