Göteborgsposten – 22 juni 1861, sida 1

eger i hela sitt rike någon mera ödmjukt tillgifven tjenare än jag. Brefvets öfverbringare helsade och gick. Lenoir tog på sitt skrifbord de papper han nyss undertecknat och ref i sönder dem. — Hvad gör ni? utropade Fouch. — Min herre, svarade Lenoir, ni får nu af min efterträdare begära fullmakt. Jag är ej någon polislöjtnant; konungen har låtit underrätta mig om, att han återkallat mig från denna be fattning. Fouch stod orörlig med rynkade ögon. bryn och skälfvande läppar. Lenoir, som säker. ligen fruktade, att man på hans panna skullc kunna läsa den hemliga smärta, som hans sårade stolthet kände, lemnade genast rummet. — Hr de Crosnes är utnämnd och de OCros. nes skall icke tillåta ens en anklagelse mot her. tigens af Chartres gunstling! sade Jacquet ned: slaget. — Ah! mumlade oratoriern i raseri, allt beror då af gunst, förtal och blindhet? Det behöfves ovilkorligen en ny organisation i stället för denna gamla, monarkiska maskin. Derpå återtog han högt: — Låt oss då gå! ty nu hafva vi här in. genting mera att göra: rättvisans timme är slagen.