Göteborgsposten – 21 juni 1861, sida 1

oXEKSXXX — ot k—s—— ligt trängt sig i min hjerna, att jag befann mig på Krim. Ty genom de sömniga organerna för det enda at mina sinnen, som ännu var fullt vaket, igenkände jag zouavernas välkända reveillge och franska ljud. En svartglänsande och åldrig Ganymedes visade sig med kaffe samt helsade mig från kaptenen och frågade om jag ville ha en bitter. Vi spisade frukost tillsammans med tvenne gäster. Den ena var en tjock farmer-lik gentleman, som under det han torkade sin manhga panna underrättade mig att han var en rifleman. Den andra var en stilla, blygsam man med intelligent utseende, en officer af en annan bataljon samt talade med mycket sundt förstånd öfver ett ämne, som ofta har ganska litet att göra dermed — jag menar ötver uniformerna. Han anmärkte, att i en allvarlig affär, 1 handgemäng samt i strid om natten, det skulle blifva svårt att förekomma allvarliga misstag och ätven olyckor, när officerarne öfver de konfedererade staternas trupper äflades att, så framt de blott kunde det, hafva samma utmärkelsetecken för rang och likadana uniformer som de, hvilka användas i Förenta Staternas reguliera armå, samt av mycken olägenhet mäste uppkomma af de stora och besynnerliga variationerna i de drägter, som buros af de olika kompanier, hvilka utgöra de skiljda regementena af frivilliga. De enda trupper i närheten at oss, som voro klädda med hänsyn till militärisk ordning, voro också zouaverna trån New-Orleans. Btörsta delen af dem äro fransmän eller kreolor, några hafva hört till de bataljoner, som gjorde sig ryktbara på Krim och hatva varit med utanför Sebastopol och i Italien; resten äro tyskar och irländare. Våra vänner gingo för att se dem exercera, men jag föredrog att betrakta manövrerna från skonertens däck. Dessa zouaver likna ganska mycket den verkliga varan. De äro kanske något mindre satta och något högre samt hatva bakdelen af hufvudet samt hälarne och fotknölarne mindre utbildade än deras förebilder. De äro klädde på samma sätt, utom det att jag icke såg någon turban å fez-mössan. — Jag måste dock erkänna att jag var mera intresserad at att iakttaga rörelserna hos de många fiskar och sjödjur af alla slag, som rörde sig invid vårt fartyg samt att betrakta naturen och landskapet omkring mig, än att åskåda zouavernas exercis. Varfvet såg nätt och vackert ut i den tidiga morgonen och på andra sidan af utloppet höjde fästet Pickens sin mörka panna från den hvita sanden och glaciens grönska. Fästet MRae midtemot det, — på samma sida om sundet, som varfvet vid hvilket jag befann mig — bredde ut i vinden, likasom för att reta sin motståndare, en flagga, som bildade en pendant till flaggan med stjernorna och ränderra som svajade på fästet Pickens flaggstång, och hvilken på afstånd såg nästan lika ut med denna, tills det beväpnade ögat i dess veck urskiljer de ensamma stjernorna i stället för hela vintergatan. Och vidare på samma sida se vi på det