Göteborgsposten – 20 juni 1861, sida 2

— Dessa bevis, svarade Fouchå, kan jaj icke gifva er genast, men bevilja mig hvad jag au tänker begära, och de skola inom fjorton da Igar vara i edra händer. — Hvad begär ni? — Fullmakt för wmig att handla efter om ständigheterna. Lenoir ryckte på axlarne. — Man beviljar icke en sådan fullmakt 4: någon, svarade han. — Någon skall svara för mig, sade Fouchå — Hvem? — Jacquet! — dJacquet? upprepade Lenoir förvånad. — Ja, svarade Fouche med orubblig köld. Jacquet! agenten som ni skickade i hälarne på mig, då grefve de Sommes drof gäck med er och med en otrogen kurir skickade mig ett bref från hertigen af Chartres, hvarigenom jag skulle bli misstänkt. Sedan han förlorat våra spår i ArPajon, stötte han först på oss i Saint-Nazaire. Der upptäckte han lätt målet för vår resa. Han insåg nu allt och anade sig sjelf vara lurad af anstiftarne till ett brott, som han kände till. Såsom en klok karl, kom han till mig och af vårt samtal uppsteg det ljus, som skulle uppklarna vår ömsesidiga ställning. Äfven han hade förut hos er anklagat grefve de Sommes såsom anstiftare till bortröfvandet af färgare Bernards barn. Och