endast välsigna honom! Ännu en gång farväll . . . och gråten icke l Detta bref var skrifvet af markisens hand och bar de båda unga männens underskrift. När Blanche slutat läsningen , öfvergåfvo krafterna henne och hon svimmade. Låonore betraktade henne. — Ah! mumlade hon, då hon såg sin unga systers blekhet, om Gud ändock tilläte. os8 dö! ; I (Forts.)