Göteborgsposten – 19 juni 1861, sida 2

det .. . Notarien skall komma dit, för att der mottaga vår vilja. Hr de Sommes förde handen till ögonen, liksom för att dölja sina tårar. — J förkrossen min själ! sade ban, men det må vara. Jag har lofvat och jag skall lyda! Mina fröknar, er önskan skall bli uppfylld, jag svär er det! De båda unga flickorna räckte honom sina händer. — Ni är god! bhviskade Lonore. Grefven tog dessa båda små händer i sina, förde dem till sina läppar och tryckte på dem en kyss af den djupaste vördnad. — Ahl! inföll Blanche och försökte återhålla sina tårar, öÖfvergif oss ickel Nu då vi känna den förfärliga sanningen, då dHerbois och de Renneville ej mera existera för oss, då vi blygas öfver oss sjelfva vid tanken på den kärlek, som bemäktigat sig våra bjertan, nu är ni vår ende vän! —Mina fröknar! inföll grefven och lade handen på sitt hjerta, hälften af mitt lif, egnadt åt att på mina knän tjena er, skulle cj vara tillräcklig, att betala den lycka, som jag röner af att höra denna titel från edra läppar. Och liksom om ban ej kunde återhålla sin rörelse eller fruktade att den skulle svalla öfver i de båda flickornas närvaro, gjorde nu grefven