Göteborgsposten – 18 juni 1861, sida 1

— Ställ som ni! behagar, bror, men jag går hem! sade Gorain och fick ändtligen tag i nyckeln. -Ah! ni går hem? ni glömmer således vårt möte? ljöd hastigt en röst. Gorain och Gervais tryckte sig darrande nära intill porten. Det oväntade ljudet af denna stämma hade fördubblat deras förskräckelse. — Huru är det fått med er? återtog rösten. Och en person, som dittills hållit sig i skuggan, trädde nu plötsligt fram för dem. Gorain och Gervais kände sina tänder skallra ännu häftigare. — Ah! fortfor den främmande med strängare ton. Han j blifvit galna, mina herrar, eller kännen j icke igen er bäste vän? -— Hr Roger! stammade Gervais. -Hr Roger! upprepade Gorain med en suck af lättnad. — Ja, jag sjelf, desto bättre, ty, om jag icke misstager mig, ären j i färd med att undandraga mig ert sällskap, fastän j väl veten, att vi för denna afton stämt möte med hvarandra. — Det är sannt! sade Gorain. Det hade jag alldeles glömt. — Bah! inföll galerkonungens agent med ett raljant leende. Hvad tänken j då på? — Om ni visste, hvad som skett! sade Gervais.