Göteborgsposten – 15 juni 1861, sida 2

— Min dotter! min dotter! sade den arma modren med en sönderslitande stämma. Mitt barn!... Ni har lofvat att återföra till mig mitt barn! Fouchå skakade sorgset på hufvudet och tog ett steg framåt utan att svara. I den skymning, som rådde ute i trappan, syntes bodgossen Jeans kloka hufvud. XX. Madame Bernard. Den så oväntade åsynen af Fouchå hade utöfvat ett Medusahufvuds verkan på de båda borgarena. Men denna förskräckelse blef dock endast af kort varaktighet. — Fouchå närmade sig sina forna reskamrater, helsade vänskapligt uppå dem och log emot dem, såsom om han vore förtjust öfver att få återse dem. Gorain och Gervais kunde ej återhålla en suck af belåtenhet. Den arma sjuka vände sig, med stirrande ögon och framsträckta händer, bönfallande till Fouch. Bernard afvaktade, utan att kunna andas, ett svar. .Fouch närmade sig dem och fattade deras händer, hvilka han varmt tryckte. (Forts.)