lycklig, som ännu två dagar förut lemnat dem sorgsna och förtviflade och befarat vid åsynen af vicomtens nedslagenhet, att de skulle begå sjelfmord, för att undslippa sin förfärliga belägenhet. Men dHerbois, hvars mod ej svikit ett ögonblick, hade säkerligen vetat att bekämpa sin väns förtviflan och återgifva honom styrka för kampen. Jag lemnade förhöret med rika förboppningar i hjertat. Ack, jag betänkte icke hvad som kunde ega rum dagen efter. I förrgår återvände jag till domstolen. Ah! minnet af denna förfärliga dag skall aldrig vika ur min själ! Förhöret med de anklagado var slutadt: man skulle nu höra vittnesmålen. Dessa voro slående ! För att få kännedom om hvilket intresse de båda unga männen kunde ha af att begå de brott, för hvilka man beskyllade dem, hade man inkallat alla dem, som kunde lemna någon redogörelse för den belägenhet, hvari deras enskilda angelägenheter befunno sig. Över tio ockrare kommo att vittna: en utaf dem gjorde, under försök att kunna vara de unga männen till tjenst, de mest graverande upptäckter. Han hette hr Roger. Kortligen, redan vid detta första förhör fick man reda på en siffra sf mer än 400,000 livres, såsom utgörande de anklagades skuldebelopp, och de sjelfva förklarade sig icke ega nå