Göteborgsposten – 11 juni 1861, sida 1

— Nej, i Nantes; men jag känner mycket väl till Saint-Nazaire. —Verkligen? ivföll markisen med glad förvåning. Då skall ni troligen kunna göra mig en vigtig tjenst? — Jag står till er disposition, min herre. — Föreställ er, att då jag lemnade Paris, uppdrogs jag af en utaf hofvets mest tjusande damer, som är förlofvad med en adelsman, med hvilken jag haft den äran supera hos hertigen af Chartres, hr grefve de Sommes. — Grefve de Sommes! utbrast Brune och spratt till. Fouchå återhöll ett utrop, som var nära att undslippa hans läppar. — Känna ni honom? frågade markisen studenten. — Till namnet, svarade Brune. — Denna sköna dame, återtog markisen, är enka efter dHorbigny. Hon berättade mig, att hon har en liten dotter, som uppfostras i Saint-Nazaire, ett förtjusande barn, som hon tyckes afguda, och då hon vet att jag måste gå ombord i Saint-Nazaire, för att derifrån komma till Brest, der fartyget väntar som skall föra mig till Neapel, så har hon bedt mig söka upp hennes dotter och lemna henne denna ask, som innehåller en gåfva från henne. Markisen tog härvid upp ur fickan till sin