Göteborgsposten – 11 juni 1861, sida 1

Markisen vände sig liknöjdt om på klacken och kom tillbaka till vagnen, i hvilken han tog plats. — Ni såg på de der karlarne? frågade Fouche. — Ja, svarade den italienske ädlingen ; och jag finner att edra banditer i Frankrike äro mycket fula. De kunna ej uthärda jemförelsen med våra italienska banditer. Banditerna i Abruzzerna isynnerhet äro verkligen mycket vackra! Vagnen rullade raskt framåt i skogen vid skenet från de facklor, som betienterna höllo. Markisen lutade sig mot vagnsdörren och såg utåt. — Jag förklarar, sade ban leende, i det han återtog sin plats midtemot Fouch, att jag, äfven med tillbjelp af en karta, skulle vara ur stånd att kunna känna igen mig på dessa eländiga vägar. Jag vet verkligen icke, hvar vi befinna oss. — Vi lemna nu snart Campbonss skog svarade Fouch. — Ha vi ännu långt till Saint-Nazaire ? — Några mil. — Ni tyckes känna trakten mycket väl? — Jag är född här. — I Saint-Nazaire ?