Göteborgsposten – 11 juni 1861, sida 1

eleganta respaletå en ask, som han lemnade åt Fouch6. Skenet från facklorna inträngde i vagnen och gaf de resande tillfälle att beundra ett vackert perlhalsband. — Tyvärr, fortfor markisen, har jag förlorat ett bref, som åtföljde denna ask, och på kuvertet till detta bref stod fröken dHorbignys lärarinnas adress. Jag vet derföre icke huru jag skall bete mig i en stad, der jag icke känner någon. Dessa ord hade uttalats med en så naturlig ton, markisens ord syntes så enkla och sannolika, att ingen af de resande, ej ens Fouch, tycktes tvilla på sanningen deri. Förvånad öfver den slump som kastat markisen i hans väg, hade Brune svårt att återkalla sin förvåning. — Hr markis, sade Fouchå efter ett ögonblicks tystnad, hvarunder han tycktes öfverväga sitt svar, jag är verkligen lycklig öfver att kunna vara er till tjenst. Ni önskar veta, hvar fröken dHorbigny finnes? Jag begifver mig just nu till henne med dessa herrar, och om ni så behagar, så skola vi vara edra ledsagare. i I detsamma kom vagnen fram till skogsbrynet och uppnådde slätten. Det började dagas; vid horisonten syntes en liten strimma af hafvet och solens första strålar skeno på spiran till Saint-Nazaires kyrka. (Forts.)