; XV. Den italienske signoren. i Fouch hade, synbarligen försänkt i sina betraktelser, närmat sig den eleganta vagn, som så lyckligt fört markisen till stridsplatsen, och , undersökte omsorgsfullt densamma. Vagnen tyckites ba tillryggalagt en lång väg: korgen och , hjulen voro smutsiga af vägen. Hästarne voro af det der i trakten vanliga slaget och hade säI kerligen tagits vid sista skjutsombytet. Vagns:dörren hade en italiensk vapensköld med en ; markiskrona öfver. Fouch närmade sig åter markisen, hvilken ej rört sig från stället. — Min herre, sade han till honom, jag lyckönskar mig öfver att en lycklig slump fört er till vår bjelp, ty utan ert kraftiga bistånd skulle vi säkerligen ha dukat under i kampen; men jag tillstår, att jag har svårt att förklara för mig, huru en adelsman, på resa genom Bretagne, kunnat besluta sig för att lemna vägen till Nantes och inlåta sig på dessa förfärliga vägar. — Ah! sade markisen, jag skulle min själ jicke heller ha gjort det, om jag icke, före min afresa från Frankrike, ville taga farväl af en utaf mina äldre vänner, hvars egendom ligger här