Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 2

Man förklarade honom i korthet förhållandet. Han befallte sina tjenare att tända andra facklor, och tillbjöd sig att börja efterforskningarne. Fouch lät honom handla, utan att yttra något och tycktes sjelf försänkt i betraktandet af den till hälften förstörda vagnen. Denne man, som alltid brukade söka en första orsak till äfven de obetydligaste händelser, frågade sig nu sjuölf, huru banditernas irring kunnat vara så stor. — Hvad betyder detta? tänkte han. Vi skulle ha dödat allesamman! Var detta väl ett gyckelspel? ... Men dessa lik... Fouch närmade sig de på marken utsträckta kropparne och lutade sig öfver dem, såren blödde ännu, och kropparne voro nästan kalla. Fouchå reste sig åter upp och höjde hufvudet: markis Camparini följde med blicken alla hans rörelser och tycktes ana hans tankar. Under tiden genomsökte betjenterna med sina facklor trakten under ledning af Brune, Augereau, soldaten och färgaregossen, hvilka ropåde med hög röst på de båda stackars borgarena. Men trakten var öde: man såg ej till något spår utaf de försvunna.