Göteborgsposten – 10 juni 1861, sida 1

— Diavolo! sade den tappre okände och vände sig till de resande, som han nyss så kraftigt bistått, vi kommo i hög tid, för att rycka er ur dessa eländiges klor. -— Få vi fråga, hvilka vi ha att tacka för denna stora tjenst? frågade Fouch med en bugning. — Javisst, min herre, svarade den resande med stark italiensk brytning. Den, som varit nog lycklig att-kunna göra er denna tjenst, kallar sig markis Camparini! -— Morbleu! sade Augereau, ni är tapper! — Moen, inföll markisen och visade på banditernas lik, jag tycker mig här se bevis äfven på ert mod. Markisens tjenare fortforo med pistolerna i hand att hålla vakt. Men, återtog den italienske ädlingen med den mest obesvärade ton, alldeles som om han befunnit sig midt i en salong, jag kan icke tro det vara er afsigt, mina herrar, att tillbringa natten här på stridsplatsen, fastän j blifvit herrar deröfver, Jag reser till Saint-Nazaire, der jag skall inskeppa mig... Vi låta våra vagnar gå tillsammans, åtminstone till skogsbrynet. På det sättet kunna vi bistå hvarandra, om så skulle behöfvas. I Fouch6 bugade sig till tecken af att ban mottog anbudet, under det Brune och Augereau