Göteborgsposten – 8 juni 1861, sida 2

misstänka, att Roqueforts och Jonas band voro på förband brutna. Men det första ögonblicket för öfverraskningen hos fäktmästaren, soldaten och färgaregossen var snart öfver. Den öfverhängande faran återgaf dem alla sin själsnärvaro. Roquefort hade med en snabb rörelse öppnat vagnsdörren och hoppade ned på vägen . . . Nicolas knuffade Jonas tillbaka in i vagnen och följde den förre . .. Fouch och Brune stodo genast vid hans sida med pistol i hand. En lefvande mur reste sig på alla sidor. — Skjut! skjut! skrek Roquefort och rusade fram åt de anfallande. Må de dö allesammans! så lyder ordern. — Lägg vapen! ljöd en tydlig stämma från en grupp af banditer, som utgjorde truppens töte. Ett skott blef svaret på denna befallning och Roquefort föll till marken. Banditen hade nog styrka att resa sig upp igen till hälften och vände sig nu mot Brune, hvars pistol ännu rök. — Ah! utbrast han, du skall ej dö för någon annan hand än min! En stark knall följde på denna hotelse om hämnd: de angripande, som gripits af raseri öfver studentens oväntade handling, gjorde ett all